Varför Australien? PART I

Varför jag åkte till Australien var egentligen ett litet sökande på google efter en Event Management program som endast fanns i Åre eller Nyköping i Sverige. Vilket skulle innebära att flytta till vintern, eller ta ett lån för att köpa en risig lägenhet för att kunna plugga i Nyköping där inget händer. Så jag hittade vägen hit genom google, jag har ingen direkt fin historia om att jag alltid älskat Australien eller att jag alltid velat åka hit. Har nog aldrig spekulerat över huvudtaget om Australien, med tanke på att jag är så otroligt värdelös på Geografi skulle jag nog inte ens kunna peka ut det på kartan innan jag bestämde mig för att åka hit. Det är tyvärr väldigt sant, men till mitt försvar har jag sett både Croccodile Dundee, Steve Irwin och Bernard & Bianca i Australien som liten, sen vet jag att Adrian Lux behandlas som en DJ gud här också, Stereosonic såklart, aa så mycket visste jag om Australien innan jag åkte hit.
Så min research om landet jag skulle flytta till var inte sådär helt finslipad eller tjock. Allt jag visste var att jag vill utbilda mig, jag får ångest av att veta att jag inte kommer se hela världen innan jag dör (still working on that one) Jag vill utmana mig själv med livet, inte använda det som en anledning till att inte göra det man verkligen vill. Sen att jag fick med mig min kärlek Christoffer är ju en dröm som blev sann, först så ville han inte riktigt, men så frågade jag vad det var han som höll han från att inte åka? Drömjobbet var inte i sikte, inget stort lån som höll en hårdjobbandes, bor hemma, no kids, no dogs, bara dagar i livet som passerar, som man aldrig får tillbaka hur rik man än är eller blir. Sen hade vi ju världens tur att Fitness programmet fanns på samma skola som jag sökte till, så han valde att följa med och det programmet han går visade sig vara det mest populäraste och bästa kursen av alla TAFE kurser på hela kusten tycker både jag och han och många andra som går den och har gått den. Life seems pretty easy and awesome huh?
Jaa människor, det blir vad man gör det till, men det blir aldrig som man tänkt sig. Det betyder inte att det måste gå dåligt, nej inte alls, men att man inte alltid ska måla upp framtiden och bli besviken för att det inte blir exakt som man tänkt sig, jobba med det du har och njut och uppskatta dagarna. Att bli överaskad över att det inte blev som man tänkt sig tycker jag är ett nyttigare sätt att se på saker än att tjura över att det inte blev exakt som du trodde, det kanske till och med blev bättre än vad du hade tänkt dig! Jag kan bara säga såhär, jag är så lycklig att mitt liv är som det är. Nu låter det som att jag hade målat upp drömlivet här och det är raka motsatsen, icke mina vänner.
Jag hade ingen aning att Australien var såhär underbart, jag hade inte heller någon aning om att jag älskade Sverige så mycket som jag gör, jag hade ingen aning om hur dum i huvudet jag är som inte besöke mina nära och kära mer än på Jul, Födelsedagar och Midsommar? Jag har 20 minuters promenad till min Farmor, och jag har nog aldrig prommenerat till kvinnan, som är en helt underbar farmor, när jag kommer hem ska jag gå minst minst minst 1 gång i månaden, till varenda släkting jag har och bara umgås, det är faktiskt väldigt skönt att bara dela ord med folk även om man känner dom eller inte. Här i Australien säger vi t.ex. Thank You till Busschauffören när vi klickar vårt kort och går på, nu undrar säkert alla svenskar, aha varför ska man säga tack för det? Vad spelar det för roll om vi inte har en anledning, det är gratis att vara snäll, supergratis faktiskt. Nu känner jag att jag kom från ämnet, det är något jag är extremt duktig på fakiskt.
Några jag beudrar, av alla människor jag beudrar, är tre av mina kära vänner som åkt utomlands och följt sina drömmar med studier och jobb. Första är min underbara tvillingsyster Stephanie, som precis har gift sig med sin drömprins! IIIIIH! Hon åkte till USA för länge sen, hon har alltid älskar USA och har haft som dröm sen liten att åka dit och bo där. Alexandra som är min kära vän åkte och pluggade i USA och spelade Tennis på elitnivå för att hon är så grym. Sandra som är en gammal grundskoleklasskompis har åkt till USA också (var de bara jag som simmade till kängrusarna?) och pluggar Business och dansar för att hon är stört grym på det. SÅ, dessa människor beundrar jag verkligen, de är duktiga på något som verkligen utmärker dom, de följer sina drömmar och kämpar på och lever sina drömmar. Jag åandrasidan, har inget som jag är särskilt grym på som utmärker mig speciellt, men jag kanske ville hitta det, och jag känner att jag har gjort det här, i Australien, långt bort hemifrån från alla som jag älskar så otroligt mycket, där jag känner mig så otroligt trygg, där det alltid finns någon som kan ens språk och förstår en ibland när man kanske inte förstår sig själv riktigt. Life begins outside your comfortzone. Det gör den verkligen, det är då du får visa vad du går för och du får visa dina sanna färger. 
 
Det jag vill säga är att det är inte så svårt, det är inte så jobbigt, det är inte alls i närheten läskigt att följa sina drömmar om de är det man verkligen vill. Danger is very real, Fear is an option. Jag faller hellre och sen tar mig upp för att lära mig av mina misstag än att undra vad som kunde ha hänt om jag prövade. Jag hoppas du som läser det här inlägget också gör det, eller tar den här dagen och börjar med det. 
 
 
 
 
 
A R R I V E D E R C I    B E L L O S
 
| |
#1 - - Malin :

Du är så grym Bella! Helt rätt skrivet så glad dör din skull Att Australien blev och är ett lyckat äventyr för dig <3

Upp